Trägudars land

Jag har läst boken ”trägudars land” av Jan Fridegård. Boken handlar om en kille hans tjej och deras barn som precis blivit född. De bodde i en liten by och så fick det ett barn och då tar de i byn barnet och bär ut det i skogen. I skogen får barnet ligga och dö. Pappan bryter mot reglerna och smyger ut i skogen för att hitta barnet. Fadern hittar barnet och räddar det från att dö han tar med barnet till en säker platts på ett berg. Modern beger sig också ut i skogen för att leta efter barnet. Fadern och modern möts i skogen och lever sedan tillsammans uppe på berget med ungen. Modern tar hand om barnet medans fadern ger sig ut och letar efter mat i skogen.

Jag tyckte boken var ganska bra för den var spännande därför att man ville hela tiden veta vad som skulle hända nästa dag. Så man ville inte sluta läsa. Men det var ganska långtråkingt i början på grund av att den var seg och det hände in precip samma sak hela tiden. Det var en del gamla ord lite överallt i boken men det är för att boken är väldigt gammal. Men det är väldigt bra beskrivet i boken med naturen och personerna. Och personerna i boken ändras inte speciellt mycket i boken. Ett till plus med boken är att den är ganska realistisk och jag gillar realistiska böcker.

Om man tittar på hur boken hör ihop med epoken så tycker jag inte den passa in speciellt för under epoken den är skriven skrev man om människans inre liv. Den här boken var mer en annan bok. Den passar bättre in på naturalismen. Boken jag har läst är en klassiker och jag kan nästan förstå varför, för att den var spännande och bra. Men om jag inte hade läst den hade jag inte trott det för att jag aldrig hört om den och man brukar höra om klassiker ganska mycket.

Singoalla

Jag har läst boken Singoalla, skriven av Viktor Rydberg. Boken är skriven från Naturalismens epok och kom ut år 1857.

Boken handlar om Erland, en ung riddare som bli kär i zigenarflickan Singoalla. Det är kärlek vid första ögonkastet och det dröjer inte länge förrens dom gifter sig i smyg och Erland rymmer iväg med Singoalla och hennes folk. Det här är ingen kärlekshistoria med ett lyckligt slut, många komplikationer uppstår och snart har Erland glömt Singoalla. Många år senare för Singoalla deras barn Sorgbarn till Erland för att sätta han i hypnos och föra honom tillbaka till henne. När Erland får reda på att han utsatts för hypnos dödar han Sorgbarn och tar farväl av Singoalla för att sedan fortsätta leva sitt liv som eremit.

Jag tycker inte att personerna beskrivs så mycket och därför ser jag inte att dom förändras så mycket genom boken. Miljön beskrivs ofta och tydligt och tillför handlingen i boken. Den är skriven med gammal svenska och var därför vissa gånger svår att förstå.

Jag tycker att Singoalla passar bra in i Naturalismen eftersom att det är mycket beskrivning av miljön och boken är detaljrikt skriven.

Jag kan delvis förstå att Singoalla räknas som en klassiker. Det gick ganska segt att läsa boken och i början förstod jag inte riktigt allt. När jag kommit en bit in i boken tyckte jag att den blev lite bättre och när jag väl läst ut den tyckte jag att den var helt okej. Jag hade nog aldrig läst Singoalla med ren vilja, men jag är ändå glad att jag har läst den. Den börjar nog bli lite omodern och är inte den typiska tonårsboken.

När jag började läsa boken trodde jag att hela boken skulle handla om Erland och Singoallas kärlek och om hur mycket dom älskade varandra. Så var det inte och boken slutade inte lyckligt. Det är alltid roligt när en bok har ett lyckligt slut, men det är ändå intressant att läsa om dåliga slut eftersom att livet i sig självt inte alltid slutar lyckligt.

Naturalismen och Romantiken

Naturalismen och Romantiken

Naturalismen

Naturalismen som pågick samtidigt som Realismen, var den tidsepok inom litteraturen som pågick mellan 1850-1900. Under denna epok skrev man så verklighetstroget som möjligt. Känslor var nu inte lika viktigt att skriva om som det var under Romantiken. Man skulle skriva på ett klart, enkelt och mycket detaljrikt sätt. Till skillnad från Romantiken som var den epok som pågick innan Naturalismen, så fanns det nu folkbibilotek som gjorde att de lägre klasserna kunde ta del av litteraturen lika mycket som de högre klasserna.

En stor författare under den här tiden var Emile Zola. Han offentliggjorde en programförklaring för naturalismen tillsammans med några andra författare. De förklarade att en författare ska arbeta på samma sätt som en naturforskare. Med det menade dom att man som författare enbart skulle intressera sig för fakta och att man alltid skulle skriva ut sanningen i en bok, oavsett hur obehaglig den sanningen än må vara.
 

Romantiken

Romantiken började ta del i slutet av 1700-talet och pågick fram till att Naturalismen tog över år 1850. Under den här tiden ängnade man mycket tid åt att beskriva olika känslor, fantasier och drömmar. Man var mycket intresserad av mystiken och gamla myter och historier. Skräck och fantasi var de genrer som var störst just nu och böcker som Frankenstein och Robin Hood är två stora klassiker som skrevs under den här tiden. Det var de som hade det gott ställt som ägnade sig mest åt litteraturen nu eftersom att många böcker var allt för dyra för de lägre klasserna i samhället.

Johann Wolfgang von Goethes klassiker "Den unge Werthers lidanden" skrevs under romantiken och många läsare blev då helt besatta av den. Vissa sägs ha påverkats så mycket av boken att de till och med tog sitt liv, previs som Werther gjorde i boken.

Jämförelse

De två epokerna skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Under romantiken fokuserade man på att skriva om fantasi, drömmar och skräck, medan man under Naturalismen skulle skriva så verklighetstroget som möjligt. Under romantiken hade många det dåligt ställt så böcker blev dyra vilket gjorde att de lägre klasserna fick det svårt att ägna sig åt litteraturen. När Naturalismen sedan tog över så fick människor det bättre ställt, folkbibilotek införskaffades och alla kunde ta del av litteraturen.

Källor:

- Jansson, Ulf & Levander, Martin, (2006), Litteraturen - Epoker och diktare, Liber AB förlag, Stockholm

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken#frankrike , Wikipedia, uppdaterad 13 maj 2013, hämtad 3 maj 2013.
- http://www.ur.se/Produkter/158023-Hej-litteraturen!-Romantiken

Röda rummet

Boken jag har läst heter Röda rummet och är skriven av den svenska författaren August Strindberg som levde i Sverige under 1800-talet.

När August Strindberg gav ut boken Röda rummet år 1879 fick den oerhört mycket respons. Kritikerna tyckte inte boken var mycket att ha, men läsarna verkade gilla Augusts nya verk. För det var just det den var, ny. Boken var den första moderna romanen som gavs ut i Sverige. Inte nog med det så ansåg man att språket Strindberg använde sig av var så pass banbrytande under hans tid, att det bidrog till början på en ny språkhistorisk period, nämligen nysvenskan.

Boken utspelar sig i Stockholm, där författaren själv växte upp, och handlar om Arvid Falk som på sätt och vis ska föreställa August själv. Arvid Falk är en ung man med drömmar om att lyckas inom litteraturens värld (precis som August). Boken har också flera bikaraktärer som återkommer. Tillsammans med Arvid har de alla gemensamt att de vill uttrycka sig på ett artistiskt sätt. Genom t.ex. litteratur, konst eller filosofi. De träffas ofta i Röda rummet, i Behrns salonger, för att samtala och diskutera livligt.

Språket är något utöver det vanliga och visst har Strindberg en otrolig talang för att med hjälp av detaljrika beskrivningar få läsaren att visualisera sig handlingen. Dock tycker jag inte att språket väger upp den oerhört trista handlingen.
 

Något som också gör att jag tycker boken blir långtråkig är att det inte finns någon röd tråd. Händelserna och de karaktärer boken handlar om är väldigt splittrade. Bokens kapitel känns många gånger inte sammanhängande på något sätt. På så sätt förändras eller utvecklas inte karaktärerna genom boken. Ibland känns det också som att man får veta mer om blomman Arvid står bredvid än om honom själv.

Att boken tillhör klassikerna inom den svenska litteraturhistorien har jag både förståelse för och svårt att förstå. Jag tror att vi intresserar oss för Strindberg som den mycket speciella och intressanta person han var, och inte lika mycket för böckerna han skrev. 

Utvandrarna

Jag har läst boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Boken passar in i sin epok arbetarlitteraturen. Under just den här tiden var det bland annat arbetarförfattare som skrev om sina liv.

Utvandrarna handlar om en statarfamilj som lever ett knapert liv i Småland. Efter många om och men så bestämde sig snart Karl Oskar Nilssons familj och släkt att emigrera till Nordamerika. De visste ingenting om den Nya Världen innan sin avfärd. De hade endast gamla sagor och rykten att förlita sig på. Trots tuffa levnadssätt på ett fartyg som seglar dem på ett okänt hav mot nya platser, med nya möjligheter och faror fick de till slut stiga i land i det omtalade Nordamerika.

Typiskt för denna bok är att den är realistisk och författaren beskriver varje karaktär väldigt väl. Miljöbeskrivningarna är ingen viktig del av boken utan finns endast där som utfyllnad eller för att förklara vart en av karaktärerna befinner sig.

Jag tror att boken blivit en klassiker därför att den utmärker sig gentemot andra böcker. Från den här epoken kan man oftast läsa om vanliga statare. Skillnaden i den här boken är att det sker en resolut förändring då karaktärerna tar nya beslut om att emigrera.

Jag tyckte väldigt mycket om Utvandrarna därför att den hade ett budskap. Vad jag lärt mig från boken är att man måste våga ta risker för att nå sina drömmar. Vi lever bara en gång och det är inte alltid vi kommer lyckas, men man måste våga försöka!

Boken är skriven på gammalsvenska och även fast man levde på ett omodernt vis kan jag ändå känna igen mig i deras känslor, tankar och rädslor inför nya utmaningar. Boken var så pass bra att jag kan tänka mig att läsa vidare i serien för att se hur det går för amerikaemigranterna.

Don Quijote

Don Quijote

Jag har nästan läst Don Quijote och den handlar om Don Quijote en helt vanlig man som är besatt av ridare böcker. Det blir ett problem för Don Quijote eftersom han tror han är en riddare och lämnar släkt och vänner för ett liv som en vandranderiddare. Don Quijote beger sig ut på ett äventyr tillsammans med sin trogne springare Rosinantes och sin väpnare Sancho Panza. Han beger sig ut i världen för att vinna sin älskades Dulcineas hjärta, Dulcinea är inte hennes riktiga namn utan det namn Don Quijote inbillar sig att hon har egentligen heter hon Aldonza.

Genom boken lär man känna karaktärerna ganska väl. Trots att jag tyvärr inte klarat mig igenom boken har jag fått en uppskattning av våra vänner Don Quijote och Sancho Panza. Don Quijote är en mager man i sina äldre dagar som är helt besatt av riddare böcker. Jag tror att Don Quijote skulle haft någon sorts bokstavskombination om han skulle leva på vår tid, eftersom han tror han är en del av sina romaner och beger sig därför ut i världen som vandranderiddare. Han känns verklig eftersom det fins folk som har diagnoser idag.

Miljön i boken har enligt mig ingen större fokus eftersom den inte beskrivs jätte mycket.

Typisk för min bok måste vara de många ord förklarningarna längst ned på sidan som förklarar krångliga ord. Språket är även gammalt och det ger boken en krånglig text.

Jag tycker boken passar in i epoken renässansen eftersom den handlar om Don Quijotes möjligheter alltså människans möjligheter.

Jag har svårt att förstå att denna bok räknas som klassiker då den är väldigt svår att förstå vad han menar i många tillfällen med det väldigt gamla språket. Jag tycker även att boken inte var något vidare bra men det tycker jag i och för sig om alla böcker.

Jag tyckte inte om boken eftersom jag hade svårt att förstå texten till en början men jag vande mig efter ett tag. Jag ogillar även det att jag somnade i varje försök att läsa boken vilket gjorde mig väldigt frustrerad. En avgörande faktor i att jag inte gillade boken är nog att jag hatar att läsa.

Huckleberry Finns Äventyr

Jag har läst boken Huckleberry Finns äventyr som är skriven av amerikanen Mark Twain. Det är en äventyrsroman som utspelar sig i södra Amerika. Denna bok handlar om en pojke på tolv år som heter Huckleberry. Till en början bodde han hos en kvinna som hette Miss Watson. Han blev sedan kidnappad av sin egen far och i och med det så blev han instängd i en koja under tiden fadern var ute och drack alkohol. Han lyckas rymma från kojan för att sedan rymma ut på den stora mississippifloden. Huck ror ut med sin fars roddbåt och bosätter sig på ”Jackson Island”. På ön träffar han Miss Watsons mörkhyade slav Jim som också har rymt eftersom han har hört att han ska säljas.

Huck är adopterad från Saint Petersburg och är tolv år. Han visar att han är väldigt modig när han rymmer från sin far och tar sig ut på egen hand till ön. Han visar också på en bra kunskap om överlevnad när han överlever helt själv på ön en tid. Han är skämtsam med Jim till en början men blir lite mer allvarlig mot honom eftersom Jim blev lite sur på ett av Hucks bus. Jim är ganska lättlurad och där har vi kanske en orsak till att han vart lite sur på Hucks bus. Han är väldigt snäll och även skämtsam. De gillar varandra och hjälps åt i motgångar. De båda skulle kunna finnas i verkligheten skulle jag nog säga.

Jag kan inte säga att jag upptäckte några speciella drag i boken men en sak som jag märkte var de bra miljöbeskrivningarna. Utan dem skulle boken vara svårförstådd och kanske till och med tillhöra en annan epok. Beskrivningarna och allting annat i boken är väldigt realistiska så boken passar perfekt i Realismen.

Jag tyckte att boken var lite trög men den har inte blivit omodern. Det är roligt att läsa om hur han lyckas rymma och hur han överlever i början på ön men när de börjar färdas på mississippifloden med sin flotte blir den tråkig.