Trägudars land

Jag har läst boken ”trägudars land” av Jan Fridegård. Boken handlar om en kille hans tjej och deras barn som precis blivit född. De bodde i en liten by och så fick det ett barn och då tar de i byn barnet och bär ut det i skogen. I skogen får barnet ligga och dö. Pappan bryter mot reglerna och smyger ut i skogen för att hitta barnet. Fadern hittar barnet och räddar det från att dö han tar med barnet till en säker platts på ett berg. Modern beger sig också ut i skogen för att leta efter barnet. Fadern och modern möts i skogen och lever sedan tillsammans uppe på berget med ungen. Modern tar hand om barnet medans fadern ger sig ut och letar efter mat i skogen.

Jag tyckte boken var ganska bra för den var spännande därför att man ville hela tiden veta vad som skulle hända nästa dag. Så man ville inte sluta läsa. Men det var ganska långtråkingt i början på grund av att den var seg och det hände in precip samma sak hela tiden. Det var en del gamla ord lite överallt i boken men det är för att boken är väldigt gammal. Men det är väldigt bra beskrivet i boken med naturen och personerna. Och personerna i boken ändras inte speciellt mycket i boken. Ett till plus med boken är att den är ganska realistisk och jag gillar realistiska böcker.

Om man tittar på hur boken hör ihop med epoken så tycker jag inte den passa in speciellt för under epoken den är skriven skrev man om människans inre liv. Den här boken var mer en annan bok. Den passar bättre in på naturalismen. Boken jag har läst är en klassiker och jag kan nästan förstå varför, för att den var spännande och bra. Men om jag inte hade läst den hade jag inte trott det för att jag aldrig hört om den och man brukar höra om klassiker ganska mycket.

Singoalla

Jag har läst boken Singoalla, skriven av Viktor Rydberg. Boken är skriven från Naturalismens epok och kom ut år 1857.

Boken handlar om Erland, en ung riddare som bli kär i zigenarflickan Singoalla. Det är kärlek vid första ögonkastet och det dröjer inte länge förrens dom gifter sig i smyg och Erland rymmer iväg med Singoalla och hennes folk. Det här är ingen kärlekshistoria med ett lyckligt slut, många komplikationer uppstår och snart har Erland glömt Singoalla. Många år senare för Singoalla deras barn Sorgbarn till Erland för att sätta han i hypnos och föra honom tillbaka till henne. När Erland får reda på att han utsatts för hypnos dödar han Sorgbarn och tar farväl av Singoalla för att sedan fortsätta leva sitt liv som eremit.

Jag tycker inte att personerna beskrivs så mycket och därför ser jag inte att dom förändras så mycket genom boken. Miljön beskrivs ofta och tydligt och tillför handlingen i boken. Den är skriven med gammal svenska och var därför vissa gånger svår att förstå.

Jag tycker att Singoalla passar bra in i Naturalismen eftersom att det är mycket beskrivning av miljön och boken är detaljrikt skriven.

Jag kan delvis förstå att Singoalla räknas som en klassiker. Det gick ganska segt att läsa boken och i början förstod jag inte riktigt allt. När jag kommit en bit in i boken tyckte jag att den blev lite bättre och när jag väl läst ut den tyckte jag att den var helt okej. Jag hade nog aldrig läst Singoalla med ren vilja, men jag är ändå glad att jag har läst den. Den börjar nog bli lite omodern och är inte den typiska tonårsboken.

När jag började läsa boken trodde jag att hela boken skulle handla om Erland och Singoallas kärlek och om hur mycket dom älskade varandra. Så var det inte och boken slutade inte lyckligt. Det är alltid roligt när en bok har ett lyckligt slut, men det är ändå intressant att läsa om dåliga slut eftersom att livet i sig självt inte alltid slutar lyckligt.

Naturalismen och Romantiken

Naturalismen och Romantiken

Naturalismen

Naturalismen som pågick samtidigt som Realismen, var den tidsepok inom litteraturen som pågick mellan 1850-1900. Under denna epok skrev man så verklighetstroget som möjligt. Känslor var nu inte lika viktigt att skriva om som det var under Romantiken. Man skulle skriva på ett klart, enkelt och mycket detaljrikt sätt. Till skillnad från Romantiken som var den epok som pågick innan Naturalismen, så fanns det nu folkbibilotek som gjorde att de lägre klasserna kunde ta del av litteraturen lika mycket som de högre klasserna.

En stor författare under den här tiden var Emile Zola. Han offentliggjorde en programförklaring för naturalismen tillsammans med några andra författare. De förklarade att en författare ska arbeta på samma sätt som en naturforskare. Med det menade dom att man som författare enbart skulle intressera sig för fakta och att man alltid skulle skriva ut sanningen i en bok, oavsett hur obehaglig den sanningen än må vara.
 

Romantiken

Romantiken började ta del i slutet av 1700-talet och pågick fram till att Naturalismen tog över år 1850. Under den här tiden ängnade man mycket tid åt att beskriva olika känslor, fantasier och drömmar. Man var mycket intresserad av mystiken och gamla myter och historier. Skräck och fantasi var de genrer som var störst just nu och böcker som Frankenstein och Robin Hood är två stora klassiker som skrevs under den här tiden. Det var de som hade det gott ställt som ägnade sig mest åt litteraturen nu eftersom att många böcker var allt för dyra för de lägre klasserna i samhället.

Johann Wolfgang von Goethes klassiker "Den unge Werthers lidanden" skrevs under romantiken och många läsare blev då helt besatta av den. Vissa sägs ha påverkats så mycket av boken att de till och med tog sitt liv, previs som Werther gjorde i boken.

Jämförelse

De två epokerna skiljer sig ganska mycket ifrån varandra. Under romantiken fokuserade man på att skriva om fantasi, drömmar och skräck, medan man under Naturalismen skulle skriva så verklighetstroget som möjligt. Under romantiken hade många det dåligt ställt så böcker blev dyra vilket gjorde att de lägre klasserna fick det svårt att ägna sig åt litteraturen. När Naturalismen sedan tog över så fick människor det bättre ställt, folkbibilotek införskaffades och alla kunde ta del av litteraturen.

Källor:

- Jansson, Ulf & Levander, Martin, (2006), Litteraturen - Epoker och diktare, Liber AB förlag, Stockholm

- http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantiken#frankrike , Wikipedia, uppdaterad 13 maj 2013, hämtad 3 maj 2013.
- http://www.ur.se/Produkter/158023-Hej-litteraturen!-Romantiken

Röda rummet

Boken jag har läst heter Röda rummet och är skriven av den svenska författaren August Strindberg som levde i Sverige under 1800-talet.

När August Strindberg gav ut boken Röda rummet år 1879 fick den oerhört mycket respons. Kritikerna tyckte inte boken var mycket att ha, men läsarna verkade gilla Augusts nya verk. För det var just det den var, ny. Boken var den första moderna romanen som gavs ut i Sverige. Inte nog med det så ansåg man att språket Strindberg använde sig av var så pass banbrytande under hans tid, att det bidrog till början på en ny språkhistorisk period, nämligen nysvenskan.

Boken utspelar sig i Stockholm, där författaren själv växte upp, och handlar om Arvid Falk som på sätt och vis ska föreställa August själv. Arvid Falk är en ung man med drömmar om att lyckas inom litteraturens värld (precis som August). Boken har också flera bikaraktärer som återkommer. Tillsammans med Arvid har de alla gemensamt att de vill uttrycka sig på ett artistiskt sätt. Genom t.ex. litteratur, konst eller filosofi. De träffas ofta i Röda rummet, i Behrns salonger, för att samtala och diskutera livligt.

Språket är något utöver det vanliga och visst har Strindberg en otrolig talang för att med hjälp av detaljrika beskrivningar få läsaren att visualisera sig handlingen. Dock tycker jag inte att språket väger upp den oerhört trista handlingen.
 

Något som också gör att jag tycker boken blir långtråkig är att det inte finns någon röd tråd. Händelserna och de karaktärer boken handlar om är väldigt splittrade. Bokens kapitel känns många gånger inte sammanhängande på något sätt. På så sätt förändras eller utvecklas inte karaktärerna genom boken. Ibland känns det också som att man får veta mer om blomman Arvid står bredvid än om honom själv.

Att boken tillhör klassikerna inom den svenska litteraturhistorien har jag både förståelse för och svårt att förstå. Jag tror att vi intresserar oss för Strindberg som den mycket speciella och intressanta person han var, och inte lika mycket för böckerna han skrev. 

Utvandrarna

Jag har läst boken Utvandrarna av Vilhelm Moberg. Boken passar in i sin epok arbetarlitteraturen. Under just den här tiden var det bland annat arbetarförfattare som skrev om sina liv.

Utvandrarna handlar om en statarfamilj som lever ett knapert liv i Småland. Efter många om och men så bestämde sig snart Karl Oskar Nilssons familj och släkt att emigrera till Nordamerika. De visste ingenting om den Nya Världen innan sin avfärd. De hade endast gamla sagor och rykten att förlita sig på. Trots tuffa levnadssätt på ett fartyg som seglar dem på ett okänt hav mot nya platser, med nya möjligheter och faror fick de till slut stiga i land i det omtalade Nordamerika.

Typiskt för denna bok är att den är realistisk och författaren beskriver varje karaktär väldigt väl. Miljöbeskrivningarna är ingen viktig del av boken utan finns endast där som utfyllnad eller för att förklara vart en av karaktärerna befinner sig.

Jag tror att boken blivit en klassiker därför att den utmärker sig gentemot andra böcker. Från den här epoken kan man oftast läsa om vanliga statare. Skillnaden i den här boken är att det sker en resolut förändring då karaktärerna tar nya beslut om att emigrera.

Jag tyckte väldigt mycket om Utvandrarna därför att den hade ett budskap. Vad jag lärt mig från boken är att man måste våga ta risker för att nå sina drömmar. Vi lever bara en gång och det är inte alltid vi kommer lyckas, men man måste våga försöka!

Boken är skriven på gammalsvenska och även fast man levde på ett omodernt vis kan jag ändå känna igen mig i deras känslor, tankar och rädslor inför nya utmaningar. Boken var så pass bra att jag kan tänka mig att läsa vidare i serien för att se hur det går för amerikaemigranterna.

Don Quijote

Don Quijote

Jag har nästan läst Don Quijote och den handlar om Don Quijote en helt vanlig man som är besatt av ridare böcker. Det blir ett problem för Don Quijote eftersom han tror han är en riddare och lämnar släkt och vänner för ett liv som en vandranderiddare. Don Quijote beger sig ut på ett äventyr tillsammans med sin trogne springare Rosinantes och sin väpnare Sancho Panza. Han beger sig ut i världen för att vinna sin älskades Dulcineas hjärta, Dulcinea är inte hennes riktiga namn utan det namn Don Quijote inbillar sig att hon har egentligen heter hon Aldonza.

Genom boken lär man känna karaktärerna ganska väl. Trots att jag tyvärr inte klarat mig igenom boken har jag fått en uppskattning av våra vänner Don Quijote och Sancho Panza. Don Quijote är en mager man i sina äldre dagar som är helt besatt av riddare böcker. Jag tror att Don Quijote skulle haft någon sorts bokstavskombination om han skulle leva på vår tid, eftersom han tror han är en del av sina romaner och beger sig därför ut i världen som vandranderiddare. Han känns verklig eftersom det fins folk som har diagnoser idag.

Miljön i boken har enligt mig ingen större fokus eftersom den inte beskrivs jätte mycket.

Typisk för min bok måste vara de många ord förklarningarna längst ned på sidan som förklarar krångliga ord. Språket är även gammalt och det ger boken en krånglig text.

Jag tycker boken passar in i epoken renässansen eftersom den handlar om Don Quijotes möjligheter alltså människans möjligheter.

Jag har svårt att förstå att denna bok räknas som klassiker då den är väldigt svår att förstå vad han menar i många tillfällen med det väldigt gamla språket. Jag tycker även att boken inte var något vidare bra men det tycker jag i och för sig om alla böcker.

Jag tyckte inte om boken eftersom jag hade svårt att förstå texten till en början men jag vande mig efter ett tag. Jag ogillar även det att jag somnade i varje försök att läsa boken vilket gjorde mig väldigt frustrerad. En avgörande faktor i att jag inte gillade boken är nog att jag hatar att läsa.

Huckleberry Finns Äventyr

Jag har läst boken Huckleberry Finns äventyr som är skriven av amerikanen Mark Twain. Det är en äventyrsroman som utspelar sig i södra Amerika. Denna bok handlar om en pojke på tolv år som heter Huckleberry. Till en början bodde han hos en kvinna som hette Miss Watson. Han blev sedan kidnappad av sin egen far och i och med det så blev han instängd i en koja under tiden fadern var ute och drack alkohol. Han lyckas rymma från kojan för att sedan rymma ut på den stora mississippifloden. Huck ror ut med sin fars roddbåt och bosätter sig på ”Jackson Island”. På ön träffar han Miss Watsons mörkhyade slav Jim som också har rymt eftersom han har hört att han ska säljas.

Huck är adopterad från Saint Petersburg och är tolv år. Han visar att han är väldigt modig när han rymmer från sin far och tar sig ut på egen hand till ön. Han visar också på en bra kunskap om överlevnad när han överlever helt själv på ön en tid. Han är skämtsam med Jim till en början men blir lite mer allvarlig mot honom eftersom Jim blev lite sur på ett av Hucks bus. Jim är ganska lättlurad och där har vi kanske en orsak till att han vart lite sur på Hucks bus. Han är väldigt snäll och även skämtsam. De gillar varandra och hjälps åt i motgångar. De båda skulle kunna finnas i verkligheten skulle jag nog säga.

Jag kan inte säga att jag upptäckte några speciella drag i boken men en sak som jag märkte var de bra miljöbeskrivningarna. Utan dem skulle boken vara svårförstådd och kanske till och med tillhöra en annan epok. Beskrivningarna och allting annat i boken är väldigt realistiska så boken passar perfekt i Realismen.

Jag tyckte att boken var lite trög men den har inte blivit omodern. Det är roligt att läsa om hur han lyckas rymma och hur han överlever i början på ön men när de börjar färdas på mississippifloden med sin flotte blir den tråkig.

Doktor Glas

Boken handlar om Doktor Glas som en dag får besök av en ung kvinna. Denna unga kvinna öppnar sig för honom och avslöjar sin största hemlighet, hon är otrogen. Doktorn säger till hennes man Pastor Gregorius att lugna sig på den fronten. Pastorn kan inte tygla sig och våldför sig på sin fru. Kvinnan berättar detta för Doktor Glas. Han börjar få känslor för henne… Doktor Glas beskrivs inte så mycket fast han är konstig, vilket andra inte märker. Han blir mer normal ju längre boken går. Han är mer bland folk och umgås mer.  Kvinnan beskrivs som ung och vacker. Henne får man inte följa så mycket eftersom nästan allt utspelas utifrån Doktor Glas. Karaktärerna är realistiska, de skulle kunna finnas.

Det är mycket detaljerade miljöbeskrivningar i boken. Doktor Glas beskriver saker runt omkring sig. Det kan vara allt ifrån kyrkan till ett träd. Man får en bild av hur det ser ut i byn och blir intresserad av boken. Språket är inte svårt men man förstår att det var ett tag sedan boken skrevs. Boken skrivs i jag-form. Doktor Glas pratar med sig själv, även när han pratar med någon annan är det inte riktigt en konversation. Han skriver i en dagbok och även då känns det som att han pratar med sig själv. Jag tycker boken hör till realismen. Den är väldigt realistiskt och situationerna som utspelar sig i boken tillhör vardagen.  Miljöbeskrivningarna är viktiga. Boken representerar verkligen epoken den tillhör. Den beskriver vardagen mycket bra t.ex miljöbeskrivningarna, situationerna och tankarna.

Man kan idag läsa den och gilla den, språket är gammalt men inget hinder. Vardagen skiljer sig från hur det är idag men om man skulle utesluta allt runtom kring, t.ex teknik så är det inte sådan väldig skillnad. Boken ger en inblick i hur det var förut. Samtidigt som vissa partier i boken är tråkiga så är andra roliga. Man vill fortsätta läsa och man blir fascinerad.

Gösta Berlings saga

Boken utspelar sig i 1800-talets Värmland, man får följa den tidigare prästen Gösta Berling genom hans liv som innefattar intriger med olika kvinnor, mycket tankar och hans till stor del sorgliga tillvaro. Miljön beskrivs som vacker och man förstår Selmas förmåga att beskriva natur, man fastnar i hennes beskrivningar av Värmland vilket gör det enklare att leva sig in i berättelsen.

Gösta beskrivs som ”den försupna prästen” och ju mer man läser inser man att han är väldigt poetisk av sig, han talar mycket i dikter och i många delar utav boken är han nära att ta sitt liv, men det är de olika kvinnorna han förälskar sig i som får honom att fortsätta leva och känna kärlek. I boken säger en av de han umgås med ”Varför skulle inte jag precis som alla andra falla för Gösta Berling?” vilket visar hans effekt på kvinnor. Personerna i boken är realistiska om man anpassar den till den epok som boken är skriven i.

Det jag insåg när jag läste boken var att den passade bra in på modernismen, det är mycket poesi, tankar och handlingen är inte helt realistisk (i boken finns ett skogsrå, en slags djävul som orsakar olycka och några andra påhittade karaktärer.) Språket är omodernt och svårt att förstå, just därför att boken skrevs för cirka 100 år sedan. Selma använder sig utav mycket miljöbeskrivningar, poesi och miljöer vilket jag anser passar in väldigt bra på modernismen. Boken var väldigt svårläst och väldigt annorlunda mot litteraturen vi har idag, dock kan jag förstå varför den kallas klassisker just därför att den känns så pass typisk för modernismen och om man förstår språket är den till viss del väldigt fin.

Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken, den var otroligt svårläst och jobbig att ta sig igenom samtidigt som den var något nytt att läsa. Det känns ändå bra att ha läst en klassiker även om det tog mer tid och kraft än att läsa en modern bok.

Processen

Processen

Franz Kafka

Boken handlar om Josef K som blir åtalad för ett brott och domstolen ber honom att leva ett vanligt liv medan han väntar på sin dom. Josef K hävdar genom hela boken att han är oskyldig och man får aldrig någon glimt av vilket brott han har anklagats för, om han ens har gjort något. Genom boken får man följa Josef K när han försöker komma på ett sätt att komma ur processen och hitta någon som kan hjälpa honom.

Josef K är en vanlig man som jobbar på bank. Genom boken ökar hans frustration över att inte veta vad han är åtalad för och hur han ska ta sig ur processen. Det finns även en oro över hur den kommer att sluta. Det är ganska mycket miljöbeskrivningar i boken och först tänkte jag att det inte alls stämde med epoken eftersom man under modernismen ville att folk skulle göra egna tolkningar. Sen förstod jag att miljöbeskrivningarna bara är ett sätt att visa kritik mot samhället eftersom boken är väldigt samhällskritisk, så boken passar sin epok bra.

Många skrev ju drogpåverkade under denna epok och när man läser boken så känns det som om det finns många löst hängande bitar. Jag vet inte om det beror på att Franz Kafka inte var färdig med boken eller om det här sättet att skriva var så man skrev på under denna epok. Jag tycker att själva idén till boken verkar bra och spännande men sättet boken är skriven på gör den jobbig att läsa. Slutet är väldigt oväntat tycker jag, och inte så bra. Jag ville ha ett annat slut på boken. Men jag antar att det är författarens sätt att visa att regeringen alltid vinner, även på de mest smutsiga sätt. Kafkas personliga situation var inte så bra, boken skulle kunna ha med det att göra. Ingen vet riktigt vad Kafka vill få fram när han skrev boken, det är kanske därför det har blivit en klassiker. Hans absurda och samhällskritiska sätt att skriva har antagligen väckt en nyfikenhet hos folk att läsa boken och försöka tolka den och lösa hans gåta.        

Madame Bovary

Jag har läst boken ”Madame Bovary” som är skriven av Gustave Flaubert. Boken skrevs under naturalismen och realismen och utkom år 1856. Den handlar om en kvinna vid namn Emma Bovary och hennes komplicerade liv tillsammans med hennes man Charles. Emma är gift, har barn och har det relativt bra ställt, men ändå är hon inte nöjd med sitt liv. Hon väljer att försöka hitta lycka genom att skaffa sig två älskare, dock leder det bara till mer komplikationer.

Emma förändras inte så mycket i hennes sätt att vara under boken. Hon var från början egoistisk och allmänt deprimerad, vilket jag tycker att hon är i stort sett hela boken. Jag tror att många människor i samhället kan relatera till Emmas liv i och med att boken är väldigt realistisk. Hon stöter på många vardagliga problem som även finns i vårt samhälle.

Eftersom att boken är skriven under naturalismen så är den väldigt detaljrik vilket får läsaren att sätta sig in i miljön på ett lätt sätt. Boken tillhör naturalismen men jag tycker att den även stämmer in väldigt bra på realismen. Boken är mycket realistisk men samtidigt detaljrik. Dock anser jag inte att boken har sådana miljöbeskrivningar att den blir vidrig att läsa.

Jag kan både förstå och inte förstå varför ”Madame Bovary” är en klassiker. Boken passar delvis in i sin epok, men jag tror att det finns andra böcker som skulle passa bättre som en klassiker under naturalismen. Jag tror den blivit en klassiker på grund av sina detaljrika miljöbeskrivningar samt att många kan relatera till bokens handling. Jag anser att boken är ganska modern i och med sin handling, dock är den lite för seg för att ungdomar skulle uppskatta boken. Jag tyckte den var för långtråkig då nästan varje kapitel handlade om hennes tråkiga vardag.

En studie i rött

En studie i rött

Jag har läst en bok som heter en studie i rött som är skriven av Sir Arthur Conan Doyle. Boken handlar om detektiven Sherlock Holmes och doktor Watson. Boken utspelar sig i södra London.

Doktor Watson och Sherlock Holmes träffas för första gången när de förts samman av en gemensam vän som känt till att de båda är ute efter någon att dela bostad med. Sherlock kallas snabbt till ett fall efter att Scotland Yards detektiver inte kommit vidare med fallet. Det här fallet handlar om en rik amerikansk man som har blivit mördad men konstigt nog hade inte mördaren rånat offret.

Doktor Watson följer med på fallet men är mycket skeptisk till att Sherlock Holmes ska kunna lösa det. Men allt mer imponeras han på Sherlock's förmåga att hitta ledtrådar. Sherlock Holmes är en mycket bra detektiv som ser saker och är mycket bra på att hitta samband. Han hittar ledtrådar som förs samman och leder sig fram till den skyldige.

Jag tycker att koken passar in i sin epok. Därför att miljön i boken beskrivs mycket bra och att det är en verklig historia som skulle kunna ha utspelat sig på riktigt. Man får en ganska så bra uppfattning på hur hus och rum ser ut mad många detaljrika delar.
Jag tycker att boken var ganska bra och intressant, jag kan även förstå att denna bok har hållit sig kvar och blivit en klassiker inom litteraturhistorien. Det som jag tycker hade varigt lite bättre skulle nog vara om den hade varigt en bok som utspelar sig i dagens samhälle med all den moderna teknik som finns idag. Men samtidigt är det lite intressant att följa ett fall från förr. Boken var absolut helt okej att läsa. Det var även bra att få läsa en bok som tillhör de största inom klassikerna.

Pappa Goriot

PAPPA GORIOT

Boken utspelar sig i det tidiga 1800-talets Paris och handlar om ett pensionat på Rue Neuve-Sainte-Geneviève vid namn Maison Vauquer. Där bor bland annat den gamla förmögna makaronifabrikanten Jean-Joachim Goriot (kallad pappa Goriot) ,vars två döttrar han älskar mest av allt, och bokens huvudperson Eugène de Rastignac, en juridikstudent som absolut vill lyckas. Ransignac träffar en dotter och blir förälskad. Goriot vill att hans döttrar ska vara lyckliga och tror att Rastignac är en bra man men hon är redan gift. De tre börjar planera för att flytta in i en ny lägenhet tillsammans. En dag kommer Goriots döttrar med förödande nyheter och Goriot får en stroke. Ingen kommer och hälsar på honom förutom Rastignac och han inser att hans döttrar inte älskade honom utan hans pengar vilket gör honom ledsen och arg. Han dör och bara Rastignac kommer till begravningen. Rastignac äcklas över hur alla bara bryr sig om pengar och sin sociala ställning och vill inte ”lyckas” som tidigare.

Karaktärerna beskrivs realistiskt och trovärdigt. Författaren måste haft riktiga personer som inspiration till vissa eftersom beskrivningarna är så verkliga. Huvudpersonerna förändras mycket. Rastignac går från framgångssökande och lite arrogant till en person som ser hur samhället verkligen är. Goriot är förblindad och godtrogen på grund av sin kärlek till döttrarna men inser sedan att de bara ville ha hans pengar.

Miljöbeskrivningarna är detaljerade och ger boken en genuin känsla. Man ser miljöerna framför sig vid läsning. Vissa ord, som kynne och inackordering, är ovanliga. Boken skrivs med långa beskrivande meningar, det är inte alltid lätt att hänga med när dem pratar. Boken passar i realismen eftersom beskrivningarna är detaljerade och handlar om folk från alla klasser. Den skrevs för alla klasser.

Boken är en klassiker eftersom den är ett stort realistiskt verk och beskriver hur denna tid var i Frankrike. Boken är inte omodern då den beskriver saker som förblir, pengajakt och ställning. Boken är välskriven och gripande. Man vill läsa nästa sida hela tiden.

Thérèse Raquin

Thérèse RaQuin

Boken handlar om en ung kvinna och hennes adoptivfamilj Raquin. Under hela sin barndom har hon levt isolerat tillsammans med sin överbeskyddade bror och framtida man Camille.

Åren gick och familjen bestämde sig att flytta till Paris. I Paris beslöt madame Raquin att återuppta affärsverksamheten tillsammans med Thérèse. Madame Raquin hade länge tänkt ett äktenskap mellan hennes son och dotter vilket även blev så men paret blev inte lyckliga.

En dag tog Camille med sig en vän som Thérèse direkt blev förälskad i och efter ett tag började de inleda ett otrohetsförhållande. Laurent som från början såg Thérèse som en ful person började gilla henne allt mer men Camille hindrade de att kunna träffa varandra oftare och till slut beslöt Laurent att han måste undanröja Camille.

Jag har läst klassikerboken Thérèse Raquin vilket är verkligen en jättespännande och intressant bok. Boken visar även tydligt hur samhällssituationen är under den tidsperioden som även påminner mycket i vår tid som exempelvis otrohet och förlorad livslust. Dessa liknande samhällsproblem och handling gör att boken än idag fungerar att läsa och liknar även en del böcker som skrivs nu. Bokens handling visar även ett tydligt exempel på hur naturalismen skrevs och därför anses även boken som en klassiker på grund av sin tydliga handling vad jag tror.

De viktigaste karaktärerna är Camille, Thérèse, Laurent och möjligen madame Raquin som också har en stor roll i boken. Man ser tydligt hur karaktärerna är och vad för egenskaper de har och man märker att karaktärerna förändras med tiden och miljön, som även är mycket välbeskriven och ger en större förståelse hur samhället såg ut under den tidsperioden.

För Camilles del så märker man inte tydliga förändringar (p.g.a. handlingen) medan Thérèse och Laurent blir allt mer olyckliga, tappar livslusten, rädda och i slutet även mordlystna. För Madame Raquin så försvinner hennes fysiska förmågor nästan helt under resten av sitt liv men har fortfarande möjligheten att höra och se. Hon får även en ny uppfattning om sin dotter och hennes sons bästa vän vilket bidrar till det liv hon en gång drömde som nu var krossad.

Stolthet och fördom

Jag har läst kärleksromanen Stolthet och fördom som är skriven av Jane Austen. Den handlar om familjen Bennet som bor på den engelska landsbygden. Mrs Bennets största vilja är att få alla fem döttrarna bortgifta och blir då extra glad när hon får veta att granngården är uthyrd till vänliga Mr Bingley. Han fattar snabbt tycke för Jane Bennet, som är äldst och vackrast av dem fem döttrarna. Han har med sig sin närmsta och mycket rika vän Mr Darcy som Elizabeth tillsammans med resten av folket ogillar starkt efter sina egna fördomar. Men hennes känslor ändras med tiden samtidigt som Mr Darcy ändrar sin åsikt om henne och blir förälskad. Dock så dyker det upp missförstånd, tjafs och andra hinder på vägen som gör att det tar längre tid att förstå varandras viljor och känslor än behövligt.   

Bokens huvudpersoner är Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Elizabeth är den näst äldsta dottern i familjen och är mycket klok. Hon är Mr Bennets favorit bland döttrarna och är även väldigt ärlig och säger det hon tycker. Mr Darcy är en väldigt intelligent och vänlig person, men han uppfattas som motsatsen av dem som inte känner honom. Huvudpersonernas karaktärer ändrar sig inte så speciellt mycket i boken. Det är mer deras åsikter om varandra som ändras som gör att man som läsare inte ser personerna på samma sätt i slutet som i början.

Jag tycker boken passar in bra i epoken realismen för att den är skriven verklighetstroget och handlar verkligen om vardagslivet. Den är väldigt bra och att boken klassas som en klassiker är helt förståeligt. Man skulle absolut kunna läsa den idag istället för en nyskriven bok. Det enda som jag tycker är dåligt är att man tröttnar väldigt snabbt på boken då den är väldigt rörig med många olika personer. Den blir dessutom lite långtråkig eftersom det inte händer så mycket i början. Det gjorde det väldigt svårt för mig att ta mig igenom boken.

Frankenstein

Frankenstein

Frankenstein är en roman som skrevs under romantiken av författaren Mary Wollstonecraft Shelley i London. Boken handlar om en vetenskapsman som heter Viktor Frankenstein som leker gud och skapar ett groteskt monster av likedelar som sedan kommer att terrorisera honom genom hela boken. Detta monster blir förkastat av människorna som lever i byarna som vålnaden går till och han för då vetskap om sitt utseende och hans hat för sin skapare börjar. Han söker hämnd på sin skapare genom att mörda hans nära och kära vilket får vetenskapsmannen att bli rasande och han jagar då detta monster.

Karaktärerna som nämns mest i boken är just Frankenstein och hans familj när de måste skydda sig själva och varandra från det onda monstret och oskyldiga döms för morden. Dessa händelser äter upp Viktor inifrån och han kämpar för att inte bli galen. Förutom Viktor nämns hans pappa som är en man av heder som försöker visa sig stark i ett ögonblick av svaghet. Elizabeth är Viktors låtsas mamma som är en godhjärtad person vars skönhet beskrivs väldigt ofta i boken. Hennes beteende förändras dock när mordet på Viktors bror sker och hon hamnar i djup sorg. Hans kollega Clerval är en lätthjärtad person som inte skulle skada ens en fluga, han stöttar Viktor in i det sista.

Miljön i boken tillför lite mystisk känsla och den beskrivs väldigt bra i boken. Som när de pratar om gator och områden beskriver dem mycket tydligt hur personen känner sig just då och hur det ser ut, även vilka minnen som omgivningen väcker.

Boken är precis som en typisk bok från Romantiken tack vare att den är skriven på det sättet som en typisk bok skulle vara skriven och i just den populäraste genren som var skräck. (typiskt skrivet är med känslor, beskrivningar och dialoger).

Boken är fortfarande populär och blev en klassiker tack vare sin spänning och ovanlighet. Frankenstein var en unik bok under Romantiken eftersom att det inte fanns någon som liknade den och man ville läsa den helt enkelt.

Boken var bra och håller måttet med dagens äventyrsböcker och skräck.

Joakim Thörne 9E

Romeo och Julia

Jag har läst Romeo och Julia. Det är ett drama som är skriven av William Shakespeare och den handlar främst om förbjuden kärlek. Romeo och Julia träffas första gången på en maskerad och båda faller för varandra direkt. Problemet är att Romeo är en Montague och Julia är en Capulet. De är från två olika adelsfamiljer och deras familjer är i en så kallad fejd sen långt tillbaka. De vill gifta sig men de skulle absolut inte deras föräldrar gå med på. Julias föräldrar har även bestämt att hon ska gifta sig med en man som heter Greve Paris. De bestämmer sig då för att göra det i hemlighet. Något senare hamnar Romeo i ett bråk vilket gör att han måste lämna Julia och staden helt. Julia blir såklart förtvivlad över det och försöker hitta en lösning.

Den här boken/pjäsen utspelar sig på 1500-talet i staden Verona i Italien. De som lever där lever i en miljö med adliga familjer vilket innebär en del fina baler och andra fester. Romeo och Julia beskrivs i boken som rika och det märks att de kommer från en förmögen familj. Det finns inga tydliga personbeskrivningar i boken, men det märks att båda tycker kärleken övervinner allt och de är beredda att göra vad som än krävs för den.

Sättet Shakespeare skriver på är gammaldags och det är väldigt mycket metaforer i boken. Vissa är ibland svåra att förstå.

Den är skriven under renässansen och under den tiden var temat inom litteraturen kärlek. De gör att boken/pjäsen passar in väldigt bra. Att den är en klassiker märks tydligt genom att pjäsen gjorts om till film och att den fortfarande spelas upp världen runt. 

Jag tycker att läsa Romeo och Julia som bok var väldigt segt. Men handlingen är fin då det märks så tydligt hur de verkligen gör allt för kärleken. Tror jag skulle tycka den var bättre om jag såg teatern live.

Candide

Jag har läst boken Candide som är skriven av Francois de Voltaire. Boken handlar om den unga Candide som bor i ett av de vackraste slotten i världen där han blir upplärd av den vise filosofen Pangloss. När Candide blir utslängd från slottet i Westfalen börjar hans äventyr som tar honom till bland annat Holland, Frankrike, Italien, Sydamerika och det mystiska Eldorado. Under hans äventyr träffar han på många olika sorters människor och kulturer, och hela tiden funderar han på om vi verkligen lever i den bästa av världar.

De viktigaste karaktärerna i boken är Candide och Pangloss som är ganska bra beskrivna.

Pangloss är en gammal man som är baron Thunder-Ten-Trunkchs rådgivare och han är även mycket vis. Pangloss försöker övertyga Candide om att de lever i den bästa av världar men på grund av det han upplever på sina äventyr har han väldigt svårt att tro på detta. Pangloss är även Candides bästa vän. Pangloss förändras inte så mycket under boken utan han fortsätter med tron om att de lever i den bästa av världar.

Candide är bokens huvudperson och han är mycket nyfiken på världen och vill hela tiden lära sig mer om den samtidigt som han hela tiden längtar till att få vara med fröken Kunigunda. Candide förändras lite under hans äventyr då han börjar tvivla på om det verkligen är den bästa av världar vi lever i.

Miljön är ganska bra beskriven men jag tycker inte att den tillför handlingen. Boken passar bra in i epoken eftersom man i hela boken driver med världens makthavare precis som hela upplysningen gick ut på. Jag kan förstå att boken räknas som en klassiker eftersom den är en av upplysningens viktigaste literära verk och jag tycker också att den är ganska bra för att vara så gammal. Jag tycker faktiskt inte att boken har blivit omodern utan den skulle lika gärna ha varit en modern roman då handlingen känns modern.

Bokrecension

 Dvärgen

Jag har läst boken Dvärgen som är skriven av författaren Pär Lagerkvist och kom ut som bok 1944.

Boken handlar om en dvärg som jobbar som tjänare i renässansens Italien. Han jobbar åt fursten Leone och furstinnan Teodora. Dvärgen är en varelse av ondska. Han älskar allt som har med död och elände att göra. Han älskar att se människor plågas och det han hatar mest i hela världen är godhet och kärlek. I denna dagboksroman får man följa dvärgens liv i palatset. Han skriver mycket om sina tankar och idéer och sitt oändliga hat mot människan.

Huvudkaraktärerna i boken är Fursten, Furstinnan och dvärgen själv. Fursten beskrivs som en ganska glad och trevlig man. Furstinnan beskrivs mer som en tragisk och sorglig människa. Hon har varit otrogen många gånger mot sin man och senare in i boken hamnar hon i en depression. Som jag redan skrivit så beskrivs dvärgen som en arg och hatande varelse och han är också den ända karaktär som inte är verklighetstrogen. Boken utspelar sig i furstens stora borg och det är där allt händer i boken. Författaren skrev mycket om dvärgens egna tankar, som var mycket vanligt i under denna epok, därför tycker jag boken verkligen passar in i epoken Modernismen.

Jag kan inte förstå riktigt varför boken betecknas som en klassiker, jag själv tycker inte boken är så särskilt berörande eller bra. Om folkskulle läsa den här boken idag tror jag ingen skulle tycka att den var särskilt bra så jag tycker nog att boken har blivit omodern, jag skulle hellre läsa nyare böcker!

Jag tyckte att boken var tråkig och jag tyckte heller inte boken hade någon speciell handling. Många gånger var språket mycket svårt att förstå. Det bra med boken var att den vart lite mer spännande i slutet och det var då det hände saker.

Bokrecension - Robinson Crusoe

Bokrecension

Robinson Crusoe

Robinson Crusoe är en bok som är skriven av Daniel Defoe år 1719 under upplysningstiden. Boken är skriven som en berätelse som beskrivs handla om honom och många trodde att det verkligen var Defoe som varit med om äventyren han skrev om då han skrev på ett mycket grymt sätt. Enlitg källor fick han inspirationen till boken från Alexander Selkirk som var en äventyrare och som satt i en Ö 75 mil utanför Chile.

Boken Robinson Crusoe handlar om en man som levde på 1700 talet i England som är uppvuxen i en medelklassfamilj. Trots att hans familj var emot hans idéer och äventyrstankar så åkte Robinson själv ut på havet för börja sitt äventyr. Han blir fångatagen av pirater och som därefter säljer han som slav. Men han ger sig ändå igen ut på havet, han flyter som ensam på havet men ändå lyckades komma fram  överlevande på en öde Ö. Ön som ligger i Karibien blev hans hem i hela 27 år. Efter några år kommer några kannibaler dit för att äta upp en person ur en annan plats. Robinson räddar fången och låter honom bo hos sig, ungefär så var berättelsen.

Det var roligt och intressant att läsa om hur Robinson överlevde på ön och det var imponerande hur han genom sina uppfinningar lyckades tillverka alla saker han behövde för att överleva helt själv på den ön som ingen alls bodde i förutom han själv. Jag tror att boken blev så omtyckt mycket på grund av Robinson Crusoes stora livsvilja. Han visar goda sidor och så varje gång han ska göra något nytt så är man lika intresserad för man undrar verkligen hur något sådant ska gå till.

Boken är några hundra år gammal, självklart är den omodern då men jag tror fortfarande att folket idag skulle vilja läsa boken, den är läsvärd och spännande!
JOSEF ITANI, 9E



Bild på Robinson Crusoe



Texten presenteras i samaband med Per Holmblad

Viktor Rydberg

Viktor Rydberg

Viktor Rydberg var en svensk författare, skald, journalist, språkvårdare, religionsfilosof, översättare och kulturhistoriker.

Rydberg föddes 18 December 1828 i Jönköping och dog den 21a September 1895 i Djursholm. Han var en av Sveriges största författare under slutet av 1800-talet och hans mest kända verk är Singoalla och Tomten. Ett annat verk som Rydberg är känd för är även dikten Betlehems stjärna som inleds med orden "gläns över sjö och strand". Hans första romaner publicerades i Jönköpingsbladet (JB) och det var "Vampyren" (1848), "Ett äventy i finska skärgården" (1850) och "Positivspelarne" (1850-1851).

År 1879 gifte sig Rydberg med Emilia Hasselblad i Göteborg och år 1890 flyttade paret till Djursholm, norr om Stockholm. Medan dem bodde i Djursholm blev Viktor engagerad i samhällets kulturliv blev också inspektor för ortens skola. Det var under den här tiden som han skapade ett av sina mest kända verk, dikten Betlehems stjärna som för första gången framfördes i Djursholms samskola.

Viktor Rydberg skrev också en bok vid namn "Bibelns lära om kristus", där han förklarade att Jesus till grunden var en idealmänniska och inte gudomlig. Hans tankar om kristus som han förklarar i boken blev han både berömd och avskydd för.

Några år efter Rydbergs död år 1895, flyttade författarinnan Elsa Beskow och hennes man in till samma villa i Djursholm där Rydberg och Hasselblad tidigare bott.

I rådhusparken i Jönköping kan man hitta en byst av Viktor Rydberg gjord av John Börjesons.

Källor:

- Wikipedia/Viktor Rydberg

- Litteraturhistoria - Dialog klassikerna , Natur och Kultur

Hemsöborna

Jag har läst boken Hemsöborna som är skriven av August Strindberg. Boken är skriven under den litterära epoken realismen och utkom år 1887. Hemsöborna handlar om en man vid namn Carlsson. Han har fått ett jobb som dräng hos en gumma som inte längre kan ta hand om sin gård. Gummans son Gusten är avundsjuk på Carlsson för att han får göra allt hårt arbete som han själv inte klarar av. Ett tag senare gifter sig Carlsson med gumman för att kunna ärva gården efter henne.

Carlsson och gumman förändras ganska mycket med tiden. Detta beror mest på att en man köper tomten som gården står på för en förmögenhet. Carlsson och gumman blir stenrika och behöver inte arbeta mer. De övriga karaktärerna beskrivs som människor som bryr sig om varandra och tycker det är viktigt att ha roligt och inte endast arbeta hela tiden. Alla karaktärer i boken är väldigt realistiska.

August Strindberg är mycket bra på att beskriva miljön med ganska många detaljer. Byggnaderna och möblerna är alla handgjorda och de flesta är av trä. Allt är väldigt lantligt.

Boken passar in i sin epok eftersom hela boken är verklighetstrogen. Det skrivs en del samhällskritik och om klasskillnaderna som fanns då. Det skrivs om hur de fattiga bodde på landet och de rika bodde inne i centrum.

Jag kan inte förstå varför Hemsöborna räknas som en klassiker. Jag tycker att den blivit omodern. Boken är trög att läsa och det händer inte speciellt mycket förrens mot slutet. Den är inte heller skriven på något speciellt sätt utan känns väldigt vanlig men tråkig. Det handlar inte om något som man vill läsa om i dagens samhälle. Slutet tyckte jag var otydligt för jag förstod inte riktigt vad som hände.

Amanda Öhman 9E

Tredje inlägget

Nu har du läst ut hela boken. Du ska nu skriva mer specifikt om just din bok utifrån följande punkter:

§ Kort handling.

§ Hur beskrivs karaktärerna? Är de realistiska? Hur förändras de genom boken?

§ Hur beskrivs miljön? Tillför den handlingen något?

§ Typiska drag i just din bok (exempelvis sätt att skriva).

§ Passar boken i sin epok? Varför/Varför inte? Om inte, vilken epok passar den i stället i?

§ Kan du förstå varför boken räknas som en klassiker? Varför/Varför inte?

§ Har boken blivit omodern?

§ Vad tyckte du om boken?

§ Eventuella övriga egna funderingar.

Kom ihåg att motivera allt du tycker och tänker, det är väldigt viktigt! Din text ska vara ca 300 ord och ska vara inne senast fredagen den 17 maj kl. 24:00.

Obs!! Du ska inte skriva detta inlägg i punktform utan i löpande text!

Ha det gott! /Christine

ROMANTIKEN

Romantiken var en kulturell rörelse under tidigt 1800-tal. Den litterära epoken inföll ca 1790-1820  men fortsatte även senare. Under romantiken var drömmar, fantasi och känslor det centrala i det som skrevs. Författarna och poeterna fascinerades av naturen och människans känslor och undermedvetna. Man började skriva om det som fanns förr, speciellt det från medeltiden. Riddare, borgar och prinsessor dök upp i fler och fler berättelser. Skräckhistorier började också skrivas, Frankenstein skrevs till exempel under denna epok av Mary Shelley. Den romantiska litteraturen lästes inte av vanligt folk utan mest av aristokraterna.

I Europa rasade napoleonkrigen mellan, bland andra, det första franska kejsardömet, Storbritannien och Preussen. I Storbritannien regerade ”den galna kungen”, George III, och i Frankrike Napoleon I, efter hans fall Ludvig XVIII . Industrialiseringen började ta fart i Europa och i slutet av epoken hade världens första järnväg för passagerare öppnat mellan Stockton-on-Tees och Darlington i England.

REALISMEN

Realismen varade mellan cirka 1830-1860. Det viktiga i den realistiska litteraturen var att skildra allting så realistiskt som möjligt, verken speglade de vanliga människornas vardag, företag och liv. Boken blev ett nöje även för de mindre bemedlade och för de som inte hade råd att skaffa en egen fanns nu biblioteken att gå till. Författarna började även hugga upp sina historier i mindre delar för att publicera dem i tidningar en efter en så att folk skulle fortsätta köpa tidningen och få reda på vad som hände i nästa del, en typ av serie.

Detta var en uppfinningarnas tid, telefonen, telegrafen, och glödlampans utveckling är några av alla de innovationer som gjordes. Viktiga böcker skrevs, till exempel Det kommunistiska manifestet av Karl Marx vilket ledde till socialismens spridning som skulle komma att forma världen i framtiden. Frankrike genomgick flera statsskicksbyten men Storbritannien hade bara en regent under epoken, drottning Victoria (drottning 1837-1901)

SKILLNADER

En stor skillnad mellan realismens litteratur och romantikens litteratur är vem den skrevs för. Romantiken skrevs för att läsas av de som stod högre upp i samhället medan realismen skrevs så att den kunde läsas av alla oavsett samhällsklass. Det finns också stora skillnader i motivet för att skriva, romantikerna ville drömma sig bort från världen och verkligheten. Realisterna ville göra det motsatta, stanna kvar och skildra den som den såg ut för de människor som bebodde den.

Källor

Eresund Rosing, Ylva, Nilsson, Susanne (2005), De litterära epokerna, Stockholm: Liber förlag

Realismens litteratur, http://sv.wikipedia.org/wiki/Realismens_litteratur, Wikipedia, uppdaterad 2013-03-09, hämtad 2013-04-29

Romantikens litteratur, http://sv.wikipedia.org/wiki/Romantikens_litteratur, Wikipedia, uppdaterad 2012-12-19, hämtad 2013-04-29

Modernismen, 1900-talet och Naturalismen

Modernismen och 1900-talet

Modernismen började i slutet på 1800 talet och fortsatte in på 1900 talet. Det är inte så speciellt stor skillnad på modernismen och 1900 talet så ibland kan man nästan säga att de tillhör samma epok. Modernismen skiljer sig även inte speciellt mycket ifrån tidigare epoker förutom att man började skriva på ett sätt man aldrig sätt tidigare. Man började skriva om tankar och drömmar och målet var att skapa kännslor och uppröra. Modernismen var emot de tidigare normerna och traditionerna och ville skaka liv i folket och sin samtid. Detta var en västerlänsk kultur som strömmade in och väckte många åsikter eftersom att det ifrågasatte accepterade traditioner och var för förändringar, både andliga och materiella. Under modernismen och 1900-talet började man komma på mer med tekniken och uppfann bland annat datorn, radion, tv:n och elektronröret så världen började bli ganska teknisk under dessa tidsepoker. Man uppfan även atombomben som släpptes i japan under andra världskriget under denna tid. Det var inte bara andra världskriget som höll hus under denna tid utan det var massa andra krig som höll hus tillexempel första världskriget, koreakriget och mycket fler. Men just på grund utav den stora tekniska utvecklingen så blev modernismens materiella tillgångar även större vilket var bra då det materiella hörde till deras förändringar. Några kända svenska författare som skrev under modernismen är Pär Lagerkvist, Edith Södergran, och Jan Fridegård

Naturalismen

Naturalismen startade någon gång efter att halva 1800-talet hade gått (ungefär 1860) och tog slut när modernismen startade i slutet på 1800-talet (kring 1890) så den varade inte så länge. Som sagt så är ju naturalismen ganska lik modernismen. Skillnaden med naturalismen va att man skrev mer detaljerat och värklighetstroget. Det var inte lika mycket ”påhittat” som det var i modernismen. Det var även under naturalismen man började att uppfinna saker. En kända författare som skrev under naturalismen var Émile Zola.

Källor

modernismen

http://www.ne.se/modernism/257635 hämtad 25-04-2013

Modernismen,

http://sv.wikipedia.org/wiki/Modernismen uppdaterad 17-04-2013, hämtad 25-04-2013

1900-talets viktigaste uppfinning?

http://fritank.wordpress.com/2009/06/03/1900-talets-viktigaste-uppfinning/ hämtad 25-04-2013

kronologisk lista över krig

http://sv.wikipedia.org/wiki/Kronologisk_lista_%C3%B6ver_krig uppdaterad 08-03-2013 hämtad 25-04-2013

Eresund Rosing, Nilsson Sussane, De litterära epokerna, Liber AB, stockholm

naturalismen

http://sv.wikipedia.org/wiki/Naturalismens_litteratur uppdaterad14-3-2013 hämtad 25-4-2013

modernismens litteratur

http://sv.wikipedia.org/wiki/Modernismens_litteratur uppdaterad 12-3-2013 hämtad 26-4-2013