torsdag 16 maj 2013

Pappa Goriot

PAPPA GORIOT
Boken utspelar sig i det tidiga 1800-talets Paris och handlar om ett pensionat på Rue Neuve-Sainte-Geneviève vid namn Maison Vauquer. Där bor bland annat den gamla förmögna makaronifabrikanten Jean-Joachim Goriot (kallad pappa Goriot) ,vars två döttrar han älskar mest av allt, och bokens huvudperson Eugène de Rastignac, en juridikstudent som absolut vill lyckas. Ransignac träffar en dotter och blir förälskad. Goriot vill att hans döttrar ska vara lyckliga och tror att Rastignac är en bra man men hon är redan gift. De tre börjar planera för att flytta in i en ny lägenhet tillsammans. En dag kommer Goriots döttrar med förödande nyheter och Goriot får en stroke. Ingen kommer och hälsar på honom förutom Rastignac och han inser att hans döttrar inte älskade honom utan hans pengar vilket gör honom ledsen och arg. Han dör och bara Rastignac kommer till begravningen. Rastignac äcklas över hur alla bara bryr sig om pengar och sin sociala ställning och vill inte ”lyckas” som tidigare.
Karaktärerna beskrivs realistiskt och trovärdigt. Författaren måste haft riktiga personer som inspiration till vissa eftersom beskrivningarna är så verkliga. Huvudpersonerna förändras mycket. Rastignac går från framgångssökande och lite arrogant till en person som ser hur samhället verkligen är. Goriot är förblindad och godtrogen på grund av sin kärlek till döttrarna men inser sedan att de bara ville ha hans pengar.
Miljöbeskrivningarna är detaljerade och ger boken en genuin känsla. Man ser miljöerna framför sig vid läsning. Vissa ord, som kynne och inackordering, är ovanliga. Boken skrivs med långa beskrivande meningar, det är inte alltid lätt att hänga med när dem pratar. Boken passar i realismen eftersom beskrivningarna är detaljerade och handlar om folk från alla klasser. Den skrevs för alla klasser.
Boken är en klassiker eftersom den är ett stort realistiskt verk och beskriver hur denna tid var i Frankrike. Boken är inte omodern då den beskriver saker som förblir, pengajakt och ställning. Boken är välskriven och gripande. Man vill läsa nästa sida hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar