Boken handlar om en dvärg som jobbar som tjänare i renässansens Italien. Han jobbar åt fursten Leone och furstinnan Teodora. Dvärgen är en varelse av ondska. Han älskar allt som har med död och elände att göra. Han älskar att se människor plågas och det han hatar mest i hela världen är godhet och kärlek. I denna dagboksroman får man följa dvärgens liv i palatset. Han skriver mycket om sina tankar och idéer och sitt oändliga hat mot människan.
Huvudkaraktärerna i boken är Fursten, Furstinnan och dvärgen själv. Fursten beskrivs som en ganska glad och trevlig man. Furstinnan beskrivs mer som en tragisk och sorglig människa. Hon har varit otrogen många gånger mot sin man och senare in i boken hamnar hon i en depression. Som jag redan skrivit så beskrivs dvärgen som en arg och hatande varelse och han är också den ända karaktär som inte är verklighetstrogen. Boken utspelar sig i furstens stora borg och det är där allt händer i boken. Författaren skrev mycket om dvärgens egna tankar, som var mycket vanligt i under denna epok, därför tycker jag boken verkligen passar in i epoken Modernismen.
Jag kan inte förstå riktigt varför boken betecknas som en klassiker, jag själv tycker inte boken är så särskilt berörande eller bra. Om folkskulle läsa den här boken idag tror jag ingen skulle tycka att den var särskilt bra så jag tycker nog att boken har blivit omodern, jag skulle hellre läsa nyare böcker!
Jag tyckte att boken var tråkig och jag tyckte heller inte boken hade någon speciell handling. Många gånger var språket mycket svårt att förstå. Det bra med boken var att den vart lite mer spännande i slutet och det var då det hände saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar