Boken handlar om Doktor Glas som en dag får besök av en ung kvinna. Denna unga kvinna öppnar sig för honom och avslöjar sin största hemlighet, hon är otrogen. Doktorn säger till hennes man Pastor Gregorius att lugna sig på den fronten. Pastorn kan inte tygla sig och våldför sig på sin fru. Kvinnan berättar detta för Doktor Glas. Han börjar få känslor för henne… Doktor Glas beskrivs inte så mycket fast han är konstig, vilket andra inte märker. Han blir mer normal ju längre boken går. Han är mer bland folk och umgås mer. Kvinnan beskrivs som ung och vacker. Henne får man inte följa så mycket eftersom nästan allt utspelas utifrån Doktor Glas. Karaktärerna är realistiska, de skulle kunna finnas.
Det är mycket detaljerade miljöbeskrivningar i boken. Doktor Glas beskriver saker runt omkring sig. Det kan vara allt ifrån kyrkan till ett träd. Man får en bild av hur det ser ut i byn och blir intresserad av boken. Språket är inte svårt men man förstår att det var ett tag sedan boken skrevs. Boken skrivs i jag-form. Doktor Glas pratar med sig själv, även när han pratar med någon annan är det inte riktigt en konversation. Han skriver i en dagbok och även då känns det som att han pratar med sig själv. Jag tycker boken hör till realismen. Den är väldigt realistiskt och situationerna som utspelar sig i boken tillhör vardagen. Miljöbeskrivningarna är viktiga. Boken representerar verkligen epoken den tillhör. Den beskriver vardagen mycket bra t.ex miljöbeskrivningarna, situationerna och tankarna.
Man kan idag läsa den och gilla den, språket är gammalt men inget hinder. Vardagen skiljer sig från hur det är idag men om man skulle utesluta allt runtom kring, t.ex teknik så är det inte sådan väldig skillnad. Boken ger en inblick i hur det var förut. Samtidigt som vissa partier i boken är tråkiga så är andra roliga. Man vill fortsätta läsa och man blir fascinerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar