Boken utspelar sig i 1800-talets Värmland, man får följa den tidigare prästen Gösta Berling genom hans liv som innefattar intriger med olika kvinnor, mycket tankar och hans till stor del sorgliga tillvaro. Miljön beskrivs som vacker och man förstår Selmas förmåga att beskriva natur, man fastnar i hennes beskrivningar av Värmland vilket gör det enklare att leva sig in i berättelsen.
Gösta beskrivs som ”den försupna prästen” och ju mer man läser inser man att han är väldigt poetisk av sig, han talar mycket i dikter och i många delar utav boken är han nära att ta sitt liv, men det är de olika kvinnorna han förälskar sig i som får honom att fortsätta leva och känna kärlek. I boken säger en av de han umgås med ”Varför skulle inte jag precis som alla andra falla för Gösta Berling?” vilket visar hans effekt på kvinnor. Personerna i boken är realistiska om man anpassar den till den epok som boken är skriven i.
Det jag insåg när jag läste boken var att den passade bra in på modernismen, det är mycket poesi, tankar och handlingen är inte helt realistisk (i boken finns ett skogsrå, en slags djävul som orsakar olycka och några andra påhittade karaktärer.) Språket är omodernt och svårt att förstå, just därför att boken skrevs för cirka 100 år sedan. Selma använder sig utav mycket miljöbeskrivningar, poesi och miljöer vilket jag anser passar in väldigt bra på modernismen. Boken var väldigt svårläst och väldigt annorlunda mot litteraturen vi har idag, dock kan jag förstå varför den kallas klassisker just därför att den känns så pass typisk för modernismen och om man förstår språket är den till viss del väldigt fin.
Jag vet inte riktigt vad jag tyckte om boken, den var otroligt svårläst och jobbig att ta sig igenom samtidigt som den var något nytt att läsa. Det känns ändå bra att ha läst en klassiker även om det tog mer tid och kraft än att läsa en modern bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar