Singoalla

Jag har läst boken Singoalla, skriven av Viktor Rydberg. Boken är skriven från Naturalismens epok och kom ut år 1857.

Boken handlar om Erland, en ung riddare som bli kär i zigenarflickan Singoalla. Det är kärlek vid första ögonkastet och det dröjer inte länge förrens dom gifter sig i smyg och Erland rymmer iväg med Singoalla och hennes folk. Det här är ingen kärlekshistoria med ett lyckligt slut, många komplikationer uppstår och snart har Erland glömt Singoalla. Många år senare för Singoalla deras barn Sorgbarn till Erland för att sätta han i hypnos och föra honom tillbaka till henne. När Erland får reda på att han utsatts för hypnos dödar han Sorgbarn och tar farväl av Singoalla för att sedan fortsätta leva sitt liv som eremit.

Jag tycker inte att personerna beskrivs så mycket och därför ser jag inte att dom förändras så mycket genom boken. Miljön beskrivs ofta och tydligt och tillför handlingen i boken. Den är skriven med gammal svenska och var därför vissa gånger svår att förstå.

Jag tycker att Singoalla passar bra in i Naturalismen eftersom att det är mycket beskrivning av miljön och boken är detaljrikt skriven.

Jag kan delvis förstå att Singoalla räknas som en klassiker. Det gick ganska segt att läsa boken och i början förstod jag inte riktigt allt. När jag kommit en bit in i boken tyckte jag att den blev lite bättre och när jag väl läst ut den tyckte jag att den var helt okej. Jag hade nog aldrig läst Singoalla med ren vilja, men jag är ändå glad att jag har läst den. Den börjar nog bli lite omodern och är inte den typiska tonårsboken.

När jag började läsa boken trodde jag att hela boken skulle handla om Erland och Singoallas kärlek och om hur mycket dom älskade varandra. Så var det inte och boken slutade inte lyckligt. Det är alltid roligt när en bok har ett lyckligt slut, men det är ändå intressant att läsa om dåliga slut eftersom att livet i sig självt inte alltid slutar lyckligt.